En internationellt erkänd metod som utarbetades på 1800-talet av Per Henrik Ling, "den svenska gymnastikens fader". Han skapade en teknik baserad på rörelserna i gymnastik och andra träningsformer med syftet att stimulera blodcirkulationen, stärka musklerna och skapa en bättre balans mellan muskler och skelett.
Med knådningar, tryck och töjningar bearbetas kroppens mjukdelar (muskler, hud och bindväv) för att lösa upp muskelspänningar och ge ökad rörlighet. Genom direkt och indirekt verkan har massagen även effekt på blodcirkulation, lymfcirkulation och nervsystem, och smärtstillande och lugnande hormoner frigörs. Behandling kan tas i friskvårdande syfte eller för smärtlindring och rehabilitering av skador och besvär.
Myofasciala triggerpunkter (kallas ofta muskelknutor) är ett litet område i muskelns
fibrer där muskelcellerna har förhöjd spänning; mikrokramper. Det orsakar dålig blodcirkulation och området blir tryckkänsligt. Punkten kan "trigga" smärta lokalt eller stråla ut till områden långt ifrån den ömma punkten, s k refererad smärta. Exempel på vanliga triggerpunkter är de som sitter i kappmuskeln på axeln (övre trapezius) men har sin smärtutbredning till nacken och pannan och ofta uppfattas som spänningshuvudvärk.
Triggerpunkterna är placerade på ungefär samma ställe på alla människor, och det kan finnas flera bakomliggande mekanismer. Man forskar bl a kring kopplingen till statisk muskelbelastning, som exempelvis stillasittande arbete vid datorer. Behandlas inte triggerpunkter som orsakar smärta förblir området ömt och resultaten av övrig behandling kan utebli. Vanligtvis ger man ett specifikt tryck på punkten i syfte att lösa upp delspänningen och bryta en ond smärtcirkel. Behandlingen underlättas av att patienten andas lugnt och slappnar av så mycket som möjligt.
PNF (Proprioceptiv Neuromuskulär Facilitering) är en neuromuskulär teknik, dvs den stimulerar samspelet mellan nerv och muskel. Genom att patienten växelvis är passiv och aktiv, får man muskeln att först slappna och sedan töjas ut till sin ursprungliga längd. Man behandlar varje muskel eller muskelgrupp för sig. PNF är bl a effektiv då musklerna är spända, förkortade och ger en inskränkt rörlighet i leden/lederna. Man kan även inaktivera eventuella triggerpunkter i muskeln.
Metoden utvecklades på 50-talet, av Dr Herman Kabat, Margeret Knott och Dorothy Voss, främst för att återfå god motorik hos neurologipatienter. Idag används tekniken fortfarande för rehabilitering inom sjukvården, men också inom idrotten och av manuella terapeuter som jobbar med muskeltöjning (t ex massageterapeuter och naprapater).
PNF-muskeltöjning används för att:
• öka muskelflexibiliteten
• öka rörelseförmågan i en led
• underlätta neuromuskulära funktioner
PIR (PostIsometrisk Relaxation) är en nyare neuromuskulär teknik som utvecklades av en tjeckisk läkare, professor Karel Lewit. Arbetssättet påminner mycket om PNF men betoningen ligger på själva muskelavslappningen.
PIR påverkar både nervsystemet och muskulaturen. Tekniken är som mest effektiv då musklerna är spända men inte förkortade eller rörligheten är inskränkt, och är också lämplig för att inaktivera triggerpunkter. Den är att föredra (framför PNF) då man till exempel är överrörlig eller har smärta i lederna.
PIR muskelavslappning används för att:
• minska muskelspänningar
• inaktivera triggerpunkter
• underlätta neuromuskulära funktioner
Massage har en rad positiva effekter som avslappnande och allmänt välgörande behandling. Genom att ta massage med jämna mellanrum kan man hålla musklerna smidiga och elastiska och förebygga framtida problem och skador. Många tycker också att det är ett bra sätt att få egentid och avkoppling. Det är värdefullt att ge sig själv en stund fri från vardagsstressen och en god investering i hälsa och livskvalitet. Det är också en uppskattad present (tala med mig om presentkort).
Massage ökar blodcirkulationen och lymfcirkulationen, blodtrycket sänks och nerv-systemet påverkas både lugnande och smärtlindrande (genom stimulering av tryck- och beröringsreceptorer t ex i hud och muskler.) Behandlingen har också en positiv effekt på hormonutsöndringen: ökad frisättning av oxytocin (det s k lugn och ro-hormonet), ökad utsöndring av endorfiner (en signalsubstans som lindrar smärta och ger en känsla av välbefinnande), och minskad utsöndring av stresshormoner.
När muskler bearbetas sker en massa saker: temerapuren i muskeln ökar, spänningar minskar, bindväven blir smidigare och bindvävsbildning motverkas, man inaktiverar triggerpunkter, musklerna får optimal återhämtning, och rörelseförmågan förbättras.
Vid idrottsmassage inriktar man sig främst på de muskler som ansträngs i själva idrotten. I princip används samma grepp som inom klassisk svensk massage, men betoningen ligger på mer djupgående grepp, trycket är starkare och tempot är antingen högt eller extra långsamt. Idrottsmassagen anpassas efter vilket syfte idrottsutövaren har med behandlingen, till exempel:
• att värma upp och stimulera musklerna inför en tävling
• återhämtning efter en tävling eller träning
• behandlande massage vid en mindre skada eller dysfunktion
• rehabiliterande massage vid större skador
En massör behandlar främst i avslappnande och friskvårdande syfte. Kroppens mjukdelar bearbetas för att lösa upp muskelspänningar och öka rörligheten. Massören har grundläggande kunskaper om massage, anatomi, rörelselära och fysiologi.
En medicinsk massageterapeut har mer än dubbelt så lång utbildning som en massör (minst ca 9 månader) och djupare kunskaper i anatomi, rörelselära, sjukdomslära, skadelära, fysiologi och muskelfunktionsdiagnostik. Utöver massage, praktiserar man ytterligare terapeutiska metoder som pressur (triggerpunktsbehandling), muskeltöjningar (neuromuskulära tekniker) och idrottsmassage.
Massageterspeuten arbetar med behandling av mer specifika, komplexa skador och besvär i rörelseapparaten, jämfört med massören. En massageterapeut kan utföra en grundlig undersökning av hållning, ledrörelser och muskelfunktion för att utifrån detta komma fram till en hypotes och föreslå lämpliga åtgärder. Man behandlar med massage och neuromuskulära tekniker och kan ge råd om ergonomi, träning och stretching.
Behandlingsmetoderna är delvis likvärdiga med de som används av andra terapeuter inom manuell medicin, som sjukgymnaster och naprapater. En massageterapeut arbetar dock bara med kroppens mjukdelar och inte med tekniker som är riktade mot skelettet (manipulation).
Det finns många olika massörutbildningar, från enklare kurser på några dagar till längre eller specialiserade kurser inom olika inriktningar. Utbildningarna till Medicinsk Massageterapeut på Sveriges större skolor (Hälsoteket, Axelssons m fl) omfattar flera månader och är godkända av Branschrådet Svensk Massage och Kroppsterapeuternas Riksförbund. Det betyder att man genom uttalade kvalitetskrav och nationella certifieringsprov följer upp skolornas verksamhet.
Själv pluggade jag på Hälsoteket, där man läser till Diplomerad Massör i fyra månader, sedan till Diplomerad Medicinsk Massageterapeut i ytterligare fem månader. Efter godkänd examen kan man göra branschförbundets nationella teoretiska och praktiska certifierinsprov. När man klarat det kallas man "Av Branschrådet Svensk Massage Certifierad Massör" (inte Cert Massageterapeut, förvirrande nog), vilket är den högsta examen som finns inom området i Sverige.
Utbildningen till Diplomerad Massör omfattar:
• Anatomi
• Fysiologi
• Manuell medicin, teori
• Manuell medicin, praktik
• Skolpraktik (lärarledd mottagning av externa patienter)
• Hjärt- och lungräddning
Utbildningen till Diplomerad Medicinsk Massageterapeut omfattar:
• Fördjupad/tillämpad anatomi
• Kinesiologi och biomekanik (rörelselära)
• Medicin (främst ortopedi och idrottsmedicin)
• Patologi (sjukdomslära)
• Fördjupad teoretisk och praktisk manuell medicin
(bl a ortopedisk undersökningsmetodik, palpation,
muskel-/rörelsetester, specifika tester, idrottsmassage
och neuromuskulära tekniker enligt PNF och PIR)
• Ergonomi
• Terapeutisk träning och rehabilitering
• Skolpraktik och företagspraktik
• Projektarbete/fallstudie
